Avståndet växer

”Världen krymper!” är ett uttryck som används ibland. Vad menar vi med det? Jo, att det är lättare att ha kontakt med varandra trots att man kanske befinner sig på vitt skilda platser i världen. Vi skickar brev elektroniskt som bara tar någon sekund att ta sig från mig till dig även om vi är på motsatta sidor av jordklotet. Vi kopplar upp oss på Zoom-möten där deltagarna kan delta från många länder samtidigt. Vi följer vad någon gör och säger samtidigt som de gör det för att de ”streamar live” på någon av internets streamningstjänster. Så fort
någon ”postar” något på sociala medier så har alla andra tillgång till det och kan följa med vad som händer i personens liv. Möjligheten att förflytta sig fysiskt från en plats till en annan har också förändrats i och med att transporter har gjorts snabbare och enklare. Nu kan man ta sig till nästan vilken del av världen som helst med rasande fart. Jag kan parkera bilen på Arlanda flygplats ena dagen, sätta mig på ett flygplan och 24 timmar senare kliva ut i en stad var som helst i världen. Sådant tänkte man inte så mycket på när jag växte upp. Men nu är det vardagsmat för många av jordens invånare.

SKENET BEDRAR

Ändå skulle jag vilja säga att avstånden mellan människor växer. Kanske inte fysiskt, elektroniskt eller tidsmässigt. Men känslomässigt, i våra relationer. Förståelsen mellan människor borde väl egentligen öka när vi har teknik som gör kommunikation och informationsutbyte möjligt på ett nytt sätt. Men jag upplever inte att förståelsen ökar. Kanske har jag fel. Egentligen hoppas jag det. Att det bara är ett missförstånd och att det är mitt perspektiv som har fått sig en tillfällig knuff och hamnat lite snett. Men om det inte är så, om klyftorna mellan människor faktiskt är större och till och med riskerar att öka ännu mer, då behöver vi stanna upp och tänka till. I det samhälle jag bor i och de sammanhang jag rör mig i känns avståndet till mina medmänniskor ganska långt. Tyvärr upplever jag även att det växer. Misstänksamheten ökar, förtroendet minskar. Murar byggs upp mellan människor för att andra är annorlunda. Man har ett skal omkring sig som blir tjockare och tjockare med mobiltelefonens hjälp. Man sätter hörlurarna i öronen och stänger ute människorna som finns runt omkring. Man törs knappt dela ett leende med en främling på bussen för att man riskerar att missförstås på något sätt. Man håller på sina rättigheter och bryr sig inte hur det påverkar helheten. Vi blir mer och mer individualister och har svårt att samarbeta med andra för det gemensamma bästa. Alla skyddar sig själva och ser saker bara från sitt eget perspektiv. Kärleken till det egna jaget kommer först medan kärleken till andra kallnar mer och mer. Precis som Jesus förutsade i Matt. 24:12.

BLI EN ”AVSTÅNDSKRYMPARE”!

Tack och lov finns det undantag. Och du och jag borde vara de tydligaste undantagen i denvärld vi lever i. Vi är kallade att gå ut med Jesus kärlek till världen. Nu har vi verkligen chansen att vara ”avståndskrympare” just där vi är. Att vara relationsbyggare och våga närma oss varandra med omsorg, förtroende, öppenhet och kärlek. Vi kan lägga undan mobilen och se människorna som finns runt omkring oss. Vi kan lägga undan misstänksamhet och rädsla och i stället vara exempel på vad som händer i relationer när Jesus kärlek är grunden för hur vi ser på och behandlar varandra. Då krymper avståndet. Förståelsen ökar. Samarbetet växer. Guds rike vinner mark. Tänk om du och jag kan vara människor som delar med oss av den kärlek som vi får del av. Då är vi lärjungar som gör just det som Jesus vill att vi ska göra.